Den svenska sjukvårdens möte med Herman von Göring

Född 12/1 1893. Sjukdomsform: ”Morfinism, Psychopathia + Eucodalmissbruk”. Somatiskt: ”Ärr efter huggvapen å v. arm; ärr efter skoll ovan os ileum dx. Och å h. lår”.

Under några år på 1920-talet vistades Herman von Göring i sin hustrus hemland Sverige innan han återvände till Tyskland för att så småningom bli minister i Hitlers regering. Den 6 augusti 1925 läggs Göring in på Aspuddens sjukhem för avvänjning från sitt Eucodalmissbruk. Det blir ingen lugn vistelse, varken för personalen eller patienten själv.

I ett brev från en läkare på sjukhemmet till en läkare på Katarina sjukhus står det: ”Härmed vill jag lämna några upplysningar om Kapten von Görings uppträdande under de 2 sista dygnen af hans vistelse på Aspuddens sjukhem. Tiden därförut förlöpte lugnt, ehuru han var ytterst lätt irriterad och pockande på sin medicinranson”. Men de två sista dygnen var patienten (enligt samma brev) minst sagt besvärlig. Han bröt sig in i ett medicinskåp ”och tog själf 2 sprutor 2 % eukodallösn. 6 sjuksköterskor kunde intet förmå, och han uppträdde mycket hotfullt”. Han har även, vid ett senare tillfälle, hotat personalen med en grov käpp som visade sig innehålla en smal värja. Han säger att han skall begå självmord och är så våldsam att han måste överföras till Katarina sjukhus den 1 september för ett dygns vård innan plats kan erbjudas på Långbro sjukhus. Hustrun medger tvångsvård och Göring protesterar mot frihetsförlusten och säger att han ämnar kalla på advokat och uppträder dessutom hotfullt mot den manliga personalen.

Göring anländer således till Långbro sjukhus den 2 september 1925 och blir kvar där i cirka en månad. Han skriver själv på en anhållan om att bli intagen och förbinder sig därmed att ”i allo rätta mig efter gällande ordningsföreskrifter samt att under sjukhusvistelsen underkasta mig de inskränkningar i min handlingsfrihet som i mitt eget eller anstaltens intresse kan komma att påkallas”. I ett journalutdrag skriver man bl.a. följande om patientens vistelse på Långbro: ”.. överdriver abstinenssymtomen, hysterisk läggning, egocentrisk, självöverskattande, judehatare, vigt sitt liv åt kamp mot judarna, varit Hitlers närmaste man; hallucinatoriskt raptus (såg Abraham och Paulus ’den farligaste jude som existerat’; Abraham vinkade med en revers och lovade 3 kameler, om kampen mot judarna uppgavs; anföll synvillorna, skrek; Abraham vred om en glödgad spik i hans rygg; en judisk läkare ville skära ut hans hjärta); suicidförsök (hängning och strypning); hotfull, smugglat till sig en järnvikt som vapen; syner, röster, självförakt”.

Patienten kom att vistas på Långbro sjukhus i ytterligare två omgångar 1926 och 1927, på egen begäran, innan han 1927 återvände till Tyskland.

Artikeln är skriven av Cecilia Söderman, arkivarie

Ovanstående uppgifter har hämtats ur de delar av Görings journaler som förvaras på Regionarkivet.