Denna sida har inte uppdaterats på sex månader och kanske inte aktuell längre.
Analoga format
Pappersritningar som ska bevaras ska helst vara ritade eller utskrivna på ritfilm (translarer), reprografisk film eller vaxduk, se Riksarkivet RA-FS
Länk till annan webbplats. 2006:3. Dessa material har goda åldringsegenskaper och god motståndskraft mot mekanisk slitning.
Om en ritning som ska bevaras endast finns på någon av nedan papperstyper måste ritningen antingen digitaliseras eller kopieras till exempelvis ritfilm eller reprografisk film.
- Ritningar som är framställda på blått papper med vita linjer, alternativt vitt papper med blå linjer (så kallade blåkopior, cyanotopi).
- Ritningar på vitt, tunt papper med blå eller svarta linjer. Finns i olika tryck- eller kopieringstekniker. Pappret har vanligen gulnat och kan vara mycket skört. De svarta linjerna kan se bruna ut.
- Ritningar på tjockare papper med olika bakgrundsfärger beroende på teknikgren (vit, rosa, blå eller brun). Ritningarna är oftast utskrivna med bläckstråleteknik (ca 1980-tal och framåt).
Äldre analoga ritningar (oftast äldre än 1930) kan vara ritade och kolorerade på olika material som vaxduksliknande underlag eller papper. Som generell regel för papper kan sägas att om bakgrunden är vit och pappret fortfarande känns följsamt håller det tillräckligt god kvalitet för bevarande. Om papprets färg är gult/ljust brunt och det känns sprött/stelt bör ritningen skannas. Samma bedömning gäller även utskrivna pappersburna ritningar som är yngre. Vaxduk är ett bra bevarandeformat.
För att ta reda på vilken sorts analog teknik som en ritning är gjord med, rekommenderas följande information från Illinois universitet, PSAP - Preservation Self-Assessment Program Länk till annan webbplats..
Läshänvisningar
Sök Riksarkivet RA-FS Länk till annan webbplats. 2006:3
Identifiera med vilken analog teknik som en ritning är gjord i: PSAP - Preservation Self-Assessment Program Länk till annan webbplats.