Denna sida har inte uppdaterats på sex månader och kanske inte aktuell längre.
Sida 8/8
Röster i tunnelbanan - Tidningen Referenten om Kling-klangplan
Tidningen Referenten, som gavs ut av Stockholms läns landsting och förmedlade länsnyheter på lättläst svenska hade en artikel med rubriken ”Konst som hörs”. Det stod: ”Det finns ett nytt konstverk på Odenplans tunnelbanestation. Det är ett ljud-konstverk. Bjällror hörs i högtalarna när någon går genom spärrarna. En röst säger olika namn när man går ut från stationen.”
Flera nummer av tidningen Referenten.
Den 16 november 1991 öppnade Maja Spasovas utställning Kling-klangplan på Odenplan. Ljudkonstverket skulle finnas på stationen till den 16 februari 1992. Men redan den 13 december avbröt SL utställningen ”med omedelbar verkan”.
Kling-klangplan bestod av ljudet av inspelade klockor, skällor samt 340 av almanackans namn som uttalades av mänskliga och syntetiska röster. När resenärerna passerade in och ut genom spärren aktiverades de inspelade ljuden och antalet människor som passerade stationen avgjorde hur mycket som hördes i högtalarsystemet. Publiken blev på så vis med sin rörelse genom stationen medskapare till verket.
Snart efter att verket fanns på plats började klagomålen komma. ”Fru Westerman hörde ljudkonsten och förstod ej vad det var. På natten sedan vaknade hon med minnet av koskällan.”, löd en av klagomålen till Tunnelbanans kundtjänst. Efter att konstverket tystnat följde debatt om vilken slags konst som kan visas i tunnelbanemiljö. Bristen på information om vad det var för ljud som hördes i högtalarsystemet, lyftes fram som en förklaring till det snöpliga slutet. Konstnären själv krävde att Kling-klangplan skulle sättas igång igen, denna gång med förklarande annonser och mer information. Spasova önskade också att den ursprungliga planen att visa verket på flera stationer skulle hållas. Så blev det inte – Kling-klangplan tystnade för gott.
Här kan du se filmen om Kling-klangplan
Länk till annan webbplats. på youtube.
<<Tillbaka ... Nästa>>